Hörselskador
Sensorineurala skador/inneröreskador
Sensorineurala hörselnedsättningar är den största gruppen av hörselskador, och personer med bestående hörselnedsättningar har vanligtvis denna skada. Personer som är ensidigt hörande har ofta en sensorineural skada. Hörselnedsättningen kan vara t.ex. medfödd eller en komplikation efter en sjukdom. Om skadan medför att sinnescellerna inte kan omvandla ljudet till signaler, betecknas den som sensorineural. Om sinnescellerna omvandlar ljudet till signaler, men hjärnan har svårt att tolka dem, kallas skadan central. Hörselnedsättningar på grund av skada i innerörat, på hörselnerven eller centralt i hjärnans hörselcentrum kan t.ex. bero på.
- ärftliga faktorer (hereditet)
- röda hund under moderns graviditet (rubella)
- förlossningsskador
- hjärnhinneinflammation (meningit)
- tumörer
- skallfrakturer
- ototoxiska läkemedel (medicinsk biverkning vid t.ex. behandling av tumörer)
- bullerskador
- påssjuka (parotit, kan leda till ensidig dövhet)
- åldersnedsättning (presbyacusis).
- Ménière
Sensorineural hörselnedsättning skadar oftast förmågan att uppfatta toner av hög frekvens. För förståelsen av det talade ordet är konsonanterna viktiga. Konsonantljuden ligger högre på tonskalan än vokalerna och har relativt liten styrka. En måttlig sensorineural skada, med förlust av vissa delar av det högre frekvensregistret, får större konsekvenser än ett måttligt uttalat ledningshinder. Det kan påpekas att buller stör den normalhörande och den med en sensorineural hörselnedsättning mer än den som har ett ledningshinder. En sensorineural skada kan endast i viss utsträckning kompenseras genom hörapparat eller cochlea-implantat. Skador av sensorineural art innebär att ljuden hörs svagare och ofta blir förvrängda.
Normal hörsel
Hörtröskel 0–20 dB Talavstånd ca 8 m
Lätt hörselnedsättning
Hörtröskel 20–40 dB Talavstånd ca 2 - 8 m
Medelsvår hörselnedsättning
Hörtröskel 40–60 dB Talavstånd ca 0,1- 2 m
